Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 401 —
Plötsligen steg hon upp, strök sina mörka
lockar med afviga handen tillbaka från pan-
nan och sade:
«Himlen tycks bli allvarsamt mulen öfver
våra barnsliga solskensdrömmerier. — Vill
Ripa vara snäll och ropa in ungdomen!" —
tillade hon med höjd röst, i det hon med
en artig åtbörd inbjöd kommerserådet till
Jägmästarstugans skyddande förstuguqvist.
Men kommerserådet hakade fast sitt ir-
rande hopp vid uttrycket "våra barnsliga
solskensdrömmerier.” Han upptog dessa
ord och lade dem vid sitt hjerta, liksom
fordom riddaren upptog en blomma, kastad
af den sköna borgfröken, i detsamma hon
stängde jungfruburens gallerfönster.
En ny stormhvirfvel ruskade i björkarnes
yfviga lockar, och ett nytt åskslag förkun-
nade, att ovädret närmade sig med stora
steg.
”Halloh!" — hördes Eriks röst från stran-
den — "Alla man till ekan! Här är skepps-
brott å färde!”
"Ripa! Ripa! Kom hit och hjelp!" —
ropade Signe och hviftade med sin halm-
hatt.
"De våra är då gudskelof alla på land-
backen” — anmärkte Ripa, i det han med
temligen lugna steg, åtföljd på afstånd af
kommerserådet, närmade sig hafsviken —
<det måste vara andra då som ä i fara."
Och nu hördes gälla qvinnoröster ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
