Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 459 —
en mäktig excellens. Men det är just mot
makten man måste hvässa eggen af sitt
mod, och då mina motståndare alla voro
hedersmän, fastän deras åsigter himmelsvidt
skilja sig från mina, så skola de inom sig
högakta öfvertygelsens språk, också om det
ljuder från ungdomens läppar."
Men när Birger kom till slutet af sin be-
rättelse och talade om Erik och hans ci-
tat ur evangelium för att rädda sig från
fadrens onåd, då kände ung Signe sitt hjerta
så beklämdt, att hon inte kunde fortsätta
den hastiga marschen.
<Ni går så rysligt fort, jag är så andfåddl;
jag får lof att hvila litet bär på trädstub-
ben.”
«Och det var derför han icke som artig
värd följde oss ett stycke på väg" — fort-
satte Birger medan man pustade. — "Han
har åtminstone ännu qvar känslan af blygsel.”
Men vid dessa hårda ord af brodren bör-
jade Signe bittert gråta. Hon visste inte
hvarför, men hon kände sig i ett ögonblick
så outsägligt olycklig.
Dock, så mycket kunde hon likväl reda
sitt hjertas underliga känslor, att hon för-
stod behofvet att dölja dem för syskonen.
Också hon vågade icke tala sanningens
språk, utan omsvepte den första taggen af
kärlekens späda ros med en liten nödlögn.
«Jag vet inte hur det är fatt med mig.
Vi hade så outsägligt roligt på den här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
