Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 466 —
Men Ripa framlemnade följande morgon
till kommerserådet bre
Birgers alla tillhörighete
färdig med sin fora.
Dock, utom de brefskrifvande hade ännu en
varit vaken hela natten, och det var stac-
kars Signe. Liksom en moder knappast
anar hur högt hon älskar sitt barn, förrän:
någor fara hotar det, förrän döden gläntar
på dörren eller förförelsen lockar det i sina
armar, likaså hade Signe ännu icke förstått
sina känslor för Erik; men nu, då han med
ens tycktes henne för alltid förlorad, nu,
när han genom en till och med i hennes
ögon föga värdig handling hade brutit med
Birger, nu märkte hon, huru dyrbar yng-
lingen blifvit för -hennes hjerta, nu kände
hon att — trots allt hvad hennes mor en
gång yttrat i detta ämne — man kan äl-
ska, utan att högakta.
Då Erik från sitt fönster såg Ripa draga
sina färde med kärran, då störtade han öf-
vergifven af smärta ner till fadrens rum
och förklarade, att han sjelf ville följa med
till Jägmästarstugan och omintetgöra hela
brytningen, hela flyttningen.
Men fadren fattade hans arm och hejdade
honom:
»Det bästa är det som sker, min son, och
himlen skickar oss vinken om sin vilja ofta
i de största småsaker. Hvem vet till hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
