Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 487 —
englarna hela högen vill trifvas här, det
gör mej så illande glad, efter det var jag
som grunna utet, så att i qväll tar jag
mej allt en ”medhjelpare” eller par ihop
med Pehr Petterson, det är sanning, det.
Och ska man synda i sällskap, så kan man
aldrig hitta på en bättre ärans karl än min
skeppare till komplajon, det ä också san-
ning för reksten.”
Och med en vänlig nick åt fruntimmerna,
alla tre, gick Ripa för tjugonde gången mel-
lan stugan och sjöboden.
Följande dagen skulle Birger segla in till
staden med skepparen och hans son, som
hade för afsigt att ta med sig en sandlast
från en plats på vägen. På qvällen gick
vår hjelte helt ensam ner till hafsstranden
och satte sig på en stor sten så nära sjön,
att skummet från vågorna då och då ka-
stade ett perlstänk öfver hans ansigte.
Medan han i minnet genomilade de fröjd-
fulla veckorna på Sparfsätra och besöket
hos Bruno på Wachtelsro samt jemförde
sina utsökt fina hvardagsmiddagar vid kom-
merserådets bord med den tarfliga kost han
under dagen delat med mor och syskon,
ställde sig framför honom den hotfulla frå-
gan: "Birger, månne du inte i grunden är
en stor egoist?”
”Månne du inte med din hallstarrighet
samkar endast sorger öfver dina käras huf-
vuden? Hvad ha dina utopier, dina svär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
