Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 504 —
min uppfostran? Han nämner intet namn.
Vem älskar mig mest, min far, som sålt
mig till direktören för flera år, eller S.
som vill friköpa mig, skänka mig uppfostrans
himmelska ljus och bereda min framtiga
lycka. — Stackars lilla Saura! Vilken råder
dig till det bästa?"
Birger slog ånyo igen boken. Han be-
höfde inte läsa mera, han hade plötsligen
fått ett ljus i mörkret. Sonderling, och
detta "Saura" – som måste vara ett smek-
namn, en förkortning af "Isaura" — han
erinrade sig lifligt den wundersköna, unga
flickan, eremitens dotter på spektaklet i
Upsala, det arma barnet, till hvilket man
inkastade smörgåsen på det hårda brödet.
Det måste vara hon, det kunde inte vara
någon annan. terigen brände boken i
hans hand, den förebrådde och den frestade;
men Birger sökte trösta sitt sjuka samvete
med att det kanske var himlens vilja, att
han skulle få del af denna hemlighet, för
att möjligen komma det arma barnet till
hjelp och räddning.
Sanningens kämpe sökte sig ett värn
mot de aggande pilarne, som slungades mot
honom af hans känsla för det rätta.
Och detta rätta hade i hans tanke varit,
att, då intet vägledande namn fanns på bok-
permarnes yttre eller inre sida, icke forska
något vidare, icke nyfiket intränga i en
oskuldfull flickas tankehelgedom, utan genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
