Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— bl1 —
Det vakande modersögat följde med öm
oro deras drömmerier och deras ensliga
promenader på den lilla ön. Förr såg man
dem alltid med armarne kring hvarandras lif
och hörde deras silfverklingande skratt sam-
mansmälta vill en duo, som ofta lockade
glädjetårar i fru Auroras ögon.
Men med kännedom af att ibland alla
kurer för enslighetslusten tvånget är den far-
ligaste, tvånget att föras tillsammans med
andra menniskor, beslöt den grubblande
modren att låta dem hållas och att låta
tiden hjelpa allt, ifall någon hjelp behöfdes.
”Kanske sitta vi för mycket stilla, mina
kära flickor, och kanske finna ni arbets-
dagen för lång, för långt till qvällen, då vi
göra våra små gemensamma utflygter? —
Ni kunna ju tura om ibland vid sybordet,
och den fria tar ensam lilla båten och vag-
gar ensam en stund på vågen härinne idet
lugna sundet — Det är en stärkande känsla
att finna sig ensam på den bräckliga spå-
nen, ensam sväfvande som en fogel mellan
himmelens klara höjder och hafvets djupa
afgrunder. Man har då blott sin egen kraft
att hålla sig till, och om man drömmer,
nästan tvingas man till högtidliga tankar.”
Och flickorna turade om att fara ensam-
ma ut i Per Pettersons minsta båt på böl-
jorna för att drömma.
Men en eftermiddag hade Gerda dröjt
längre än vanligt. Hon hade försvunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
