Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— båT. —
”Jag vill hoppas för ungdomens egen
skuld, att ni inte anser er som en af dess
målsmän” — citerade Birger, tilläggande
sakta till Erik: "Känner du igen din herr
fars ord till mig?"
Men Eriks rodnad vittnade om hans goda
minne.
<Seså, inga vidare moralkakor!" — ut-
brast Bruno. -— "Birger har rätt, alltid rätt!
Men stjernförbundets eder äro passande för
englar, ej för svaga dödlige. Jag, fattig f—n,
som fått dygden på min lott, jag känner re-
dan knäna svigta under blytyngden.”
På aftonen samlades man till en liten
enkel fest hos Claes Ardelius, "den glö-
dande kolargossen” — såsom kamraterna
kakade honom, — och timmarna försvunno
under sång, improvisationsförsök och mun-
terhet.
När Birger gick hem till sig, tackade han
i sitt hjerta himlen, som återskänkt honom
hans barndomsvänner, och tänkte alls inte
på att de, som han så kort förut ansett
som afällingar, redan läppjat för mycket af
förförelsens berusande dryck, för att åter
kunna bli hans sanskyldigt trogne.
Att fåfängan, denna svaghetssynd, som
vi männer egentligen vilja välta på damerna,
har en bördig jordmån hos den studerande
ungdomen i allmänhet och särskildt i Up-
sala, är tyvärr en sanning, som vi, genera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
