Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 550 —
ning” förstods ett sorts spel, der högsta
tärningskastet gjorde den lycklige segraren
till egare af något mer eller mindre dyr-
bart föremål. Vid hyrkuskens »slagningar»
var detta föremål alltid någon Arab, för till-
fället rätt passabel, men om hvars anor
och verkligt goda egenskaper till och med de
täflande icke voro så alldeles okunniga.
Vid dessa "”slagningar" hade spelpassio-
nen fri arena, och efter den tarfliga, men
vanligen talrikt besökta sexa, som bortsla-
garen" bjöd på, fick man ofta med grä-
melse skåda ungdomen, blandad med ”brack-
domen”, i sin förnedring.
Ty vi kalla det förnedring att spela bort
penningsummor, så stora att de kanske
mången gång utgjorde halfva årsunderhållet
för den fattige, men lättsinnige studentens
närmaste anhöriga.
Kring dessa spelbord kunde den lugna och |
i spelet i:ke deltagande betraktaren se de
blixtsnabba skizzerna till mången ynglings
förstörda lefnadslycka. Här kämpade karak-
terer sin blodiga strid med fåfängan och
förförelsen, segrade, lemlästades eller gingo
under; ty de som bär vande sig att söka
lyckan med ett tärningskast räknade också
sedermera i lifvet ej så noga med sättet
och medlen att vinna den falska tärnans
gunst.
”Nå, gossar!” — utropade Mauritz Tau-
lin en förmiddag till Erik, Bruno, Walter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
