Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 561 —
frackkragen, för att visa hans vanäras bränn-
märke på pannan.”
Ett skallande och entusiastiskt bravo,
men med en sordin af rörelse belönade den
aktningsbjudande talaren, och man skyn-
dade att återtaga sina klockor och att hos
hyrkusken i andra rummet återlösa eller
uppgöra om sina kedjor.
Kommerserådet aflägsaade sig, stödd på
sonens arm, och bland studenterna gingo
hviskande frågor om silfverhåringens namn,
Hela samlingen af spelare, med undantag af
Sonderling och några få hans själsfränder,
lemnade salen med skyndande steg, och
på vördnadsfullt afstånd följde man i grup-
per fadren och sonen till den förres bostad
som resande.
Uppkommen på sina rum, sade kommer-
serådet aldrig ett ord af förebråelse, han
sjönk blott ned i en länstol och föll deref-
ter i en nästan konvulsivisk gråt.
Erik kastade sig förtviflad -på kvpä fram-
för sin domare och hviskade- med bruten
röst: ”Förlåt mig, 0, förlåt mig!”
Och domaren lyftade den unge brotts-
lingen upp till sitt hjerta, fuktade hans
kind med sina tårar och hviskade tillbaka:
"Ack, mitt barn, min älskling, måtte du så
Visst förbättra dig, som jag förlåter!"
Fader och son lågo försonade vid hvar-
andras bröst, och inga ord afbröto den he-
liga tystnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
