Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 593 —
tätt bredvid sig. Hon hade tagit plats vid
hans hufvudgärd. Ingen fanns ombord på
akterdäck utom rorsmannen och Birger med
sin dam, ty ett par sofvande handelsexpe-
diter, som snarkade inne i sina skal afres-
filtar, voro att anse som liflösa ting för till-
fället.
«Förlåt, o förlåt att jag vågar väcka
herrn" — hviskade den beslöjade melo-
diskt — "men mitt hjerta måste tala med
herrn och tacka herrn."
Birger började känna sig helt varm om
sitt eget, men detta olycksaliga "herrn"
kom som en stilla regndusch och afkylde
honom.
<Men med hvem har jag det nöjet att
tala?" — frågade den nyvaknade, i det han
for med handen öfver sina ögon.
<Herrn kan inte känna igen mig, vår be-
kantskap var så flyktig.” — svarade den
okända, i det hon först med försigtighet
blickade omkring sig och sedan kastade
undan sin slöja.
Birger tog ovilkorligen ett steg tillbaka,
men det var icke af fasa. Dagningen var
redan så stark, att alla föremål började få
sin rätta belysning, och Birger hade fram-
för sig en varelse så skön, att han kpap-
past kunnat drömma sig någonting fagrare;
han igenkände med obeskriflig glädje och
tjusning det till en ung qvinna omgestal-
tade barnet — Isaura.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
