Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 597 —
direktören, utan att derom underrätta min
far, som först får återse mig vid min hem-
komst från Frankrike, dit vi nu resa, för
att jag ska komma i pension i Paris och
der få lära mig något af det oändligt myckna,
som jag ännu inte känner till. Vid min
hemkomst till Sverige skall min stackars
fattiga far få ett litet hem på någon af ge-
neralens stora egendomar, och jag ska bli
lektris hos min välgörare, ty hans ögon äro
sjuka emellanåt och han kan inte fördraga
lektörer; deras manliga röst är för sträf
för hans känsligen nerver, säger generalen."
Isaura talade med Birger förtroligt och
förtroendefullt som ett barn, hvilket icke
på länge haft någon att meddela sig med,
men plötsliga får fatt i en af sina närma-
ste. Birger blickade in i hennes mörka och
dock så milda ögon, och han läste derinne
att bigten kom från en ren och oskuldsfull
själ, som icke trodde på tillvaron af någon
falskhet här i verlden.
”Ni har då fullt förtroende till er väl-
görare? Känner ni ingen ängslan, ingen
fruktan i hans närvaro?”
”Ack jo, det gör jag visst!” — Isaura
var nära att brista i gråt och falla till Bir-
gers bröst, men hon hejdade sig plötsligen
och tog vara både på sin rörelse och sina
ord.
”Men han är så uppmärksam och vänlig
mot mig”, — fortsatte hon, sedan hon lugnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
