Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— 608
och rock: — "Jag kundesså gerna ha dött
en lugn och stilla död hemma hos pappa
och mamma på Killingsberg, omgifven a
ömma miner och söta medikamentsflaskor;,
som att så här på skramlande jernstänger
gungas in i evigheten. Ojoj! Hvad jag mår
illa! Det är snart slut! Pass på, Bruno; och
se hit, så att du kan säja, att jag såg ut
som en romare i mina sista stunder. Så der!
ja! Nu brast en sträng uti mitt hjerta!"
"Usle sybarit!" — replikerade Bruno,
som ännu inte rest på sig. — "Goddags-:
pilt! Mammas och pappas lille stackars
gosse, som aldrig pröfvat minsta dust medi
lifvets vedermödor, kallar du det här storm |
och sjögång? Då skulle du ha seglat på
min lilla speljäkt’ i skärgården, då vi skum-
made in vågen på ena sidan och stjelpte
ut den nästa ögonblick på den andra. Räck
mig vattenkarafinen, din vekling!"
"Tag mitt lif, men bed mig inte röra på
mig!" — svarade Claes. — "Hela univer-
sum: rör sig till din tjenst, då kan jag få
vara stilla."
Och med dessa ord lade sig den tillin-
tetgjorde skämtaren lång rak på ryggen.
"Bruno!" — ropade han efter ett ögon-
blick. — "Gör fast den här långa tågändan i
kring min hals och vräk mej i sjön, då
fartyget går till botten, så bjuder jag på
en half batelj punsch, när vi råkas. Jag |
vill inte ligga instängd i hafvets djup och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
