Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6115 —
så der beständigt söka bland fartygets ore-
gelbundna slingringar få reda på sitt eget
perpendikulära läge.
"För Guds skull, Elias! Ge mig ett glas
vatten!" — pustade den arma professor-
skan. Hennes make hörde hennes klagan,
men låtsade ingenting höra. Sjösjukan gör
också det vekaste hjerta marmorhårdt, och
under dess grasserande florerar egoismen i
sin fullaste, för att icke säga fulaste glans.
Vi ha sett mödrar, som under sina qval icke
ens frågat efter sina små barns, utan endast
bedt närmaste granne af barmhertighet skaffa
reda på döden. Vi ha sett familjefäder, som
utan hjerta för de sina helt lakoniskt frå-
gat närmaste matros: "Gå vi då inte i Her-
rans namn snart till botten?"
Birger försökte, också han en stund, att
spela döf, men det räckte inte länge, förrän
han efter åtskilliga svårigheter lyckades
kryssa sig fram till den lidande med en ka-
| raffin vatten och ett glas.
"Tack, min herre! Om jag lefde i hun-
drade år, skall jag aldrig glömma er god-
het.” — suckade professorskan. – "Elias
han lemnar mig vind för våg. Elias! Elias!"
Men Elias låtsade ingeuting höra, han
stod fastnaglad vid relingen och betraktade
ideligen vågorna.
"Ack, han är väl försjunken i några kal-
kyler, och då är han död för hela verlden.” —
återtog frun, som kryat till sig några sekun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
