Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 680 —
Tjugofjerde kapitlet.
Paradis oeh ormar.
Lik en gammal grånad kämpe från forn-Å
tilen, som, ledsen vid lifvet och främling
för den nya tiden, står färdig att kasta sigå
ned i de djupa böljorna, men ännu grubb-
lande dröjer en stuad vid randen af brå-]
djupet, stod Toveborgs sekelgamla.borg på
en hög bergsudde — afrundad med en väl-J
dig gråstensmur, på hvilken en hagtorns-
häck bildade en gränsbarrigr — och speg-
lade sig i sjön Tovens klara vågor.
Den halfannan mil långa insjön slingrade
sig, der och hvar sammanträngd till smala
sund, mellan de höga, furuklädda stränderna. |
Nejden närmast slottet, såsom borgen ännu
tillfölje af sin gammalmodiga byggnadsstil F
benämndes, var mera leende, ty stränderna af |)
den till herresätet angränsande parken skug- I
gades af väldiga ekar, hvilkas saftiga grön- 4
ska bjert afstack mot de dystra furorna på I
höjderna.
Utsigten från slottsfönstren var hänförande,
ehuru något tyugande för sinnet, ty ingen
enda menniskoboning syntes vid någondera
af stränderna, och först på en mils afstånd
spårade man tornspiran af en kyrka.
Den långa och smala insjöns många krök-
ningar, och det perspektiv af uddar och hol- 4
mar, som förvillade ögat, gjorde att man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
