Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 688 —
vergifrit det rumlarelif, som förut gjort ho-
nom så ökänd.
Generalen hade icke varit hemma på sitt
favoritställe Toveborg på öfver två år. Han
hade hela tiden vistats i Frankrike, dels i
Paris och dels vid någon badort, lidande af
en förlamning, som tidtals höll honom fängs-
lad vid sängen och tidtals i en sjukstol.
Detta var allt hvad förvaltaren på Tove-
borg visste om sin herre, då han en dag
mottog ett bref om dennes snara hemkomst
och derjemte innehållande befallning, att på
det omsorgsfullaste ordna en liten gästvå-
ning åt hans slägting. hans trogna följesla-
garinna och sjuksköterska.
En vacker afton i slutet af maj, rullade
generalens eleganta ekipage in på borg-
gården. Förvaltaren och två betjenter skyn-
dade att nedfälla fotstegen ochi all ödmjuk-
het välkomna husbonden.
Generalen hade någon svårighet att ned-
stiga och stödde sig under ett uttryck af
smärta på en käpp med guldkrycka, men
väl nere på marken, räckte han med rid-
derlig artighet handen åt sin följeslagerska.
"Min förvaltare, berr Rupert! — Min unga
slägting, mitt lifs vårdarinna och räddarinna,
fröken Isaura!" — presenterade generalen. —
"Herr Rupert torue hädanefier anse fröken
som detta ställes herrskariuna.”
Förvaltaren bugade sig djupt och förvå-
nade sig i tysthet öfver sin husboades nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
