Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESS
ligen för att ha vid "passerliga behof"”, så-
som han och Ripa sympatetiskt kallade det,
och om händelsevis någon gästvän till Si-
gurdssonska familjen skulle behöfva dröja
natten öfver.
Det var en herrlig, solig juniafton. Haf-
vet låg som en spegel, och inne i sundet
gjorde löjorna väldiga glädjeskutt öfver
minsta simmande strå, som kunde lämpa
sig för deras gymnastiska öfningar. I den
mörka skogen på fastlandet sjöng trasten
sina vemodsfulla, melodiska toner, enkom
afpassade för en mnordbos öron, och vid
hvilka toner hans hjerta blir så vekt, att
hans armar sträckas, för att sluta hela ska-
pelsen till sitt älskande bröst.
"Det är då riktigt synd och skam att be-
höfva öfverge hafvet i en sådan stund"—
utropade Claes Ardelius med hänförelse, —
Sen vigselstund för jord och himmel, der
Allfader sjelf är presten och vi, usla stac-
kare, äro bjudna med som brölloppsgäster.
Att nu behöfva sitta och kånka och ro nära
en fjerdedels mil in i rama, släta bond-
landet, hem till en liten prestgård, upplagd
mellan flacka åkrar och ängar lik en smör-
klick på en stor kaka rågbröd, och allt det
der för att man har en mamma, som inte
tål vid blåst från sjön, ”som är mycket kallare
än blåst på land", en mamma, som får snufva,
om hon ser en matros och flusstandvärk,
om hon äter en saltsjöströmming. Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
