Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 729 -—-
tet så, att qvällsolen belyste det med sin
skära rodnad. Det var Isaura!
I ett ögonblick hade Birger rest sig och
skyndat ner till stranden. Snart stod han
bredvid de samtalande, och nu helsades han
af den unga, sköna qvinnan med: ett skri
af fröjd, ett glädjerop, så naturligt och ofri-
villigt, att man” märkte huru det riktigt und-
slapp hjertat, innan förståndet hann väga
på sin guldvåg hvad som passade eller icke
passade vid ett sådant möte. Också rod-
nade Isaura som en ros för. sitt pratsjuka
hjerta och tycktes på en stund sjelf alldeles
förstummad.
<Herr — herr Sigurdsson! Magister Si-
gurdsson!" — utropade. gubben Werner,
med oförställd glädje. — "Vår beskyddare,
vår räddare, vår vän! Är det ni, som tagit
upp platsen för min dotter? Då har jag inte
hjerta att missunna er er lycka, på samma
gång jag beklagar vår hårda otur. — Men
unna oss bara ett skjul och ett par stolar
öfver natten, så få vi i morgon bittida med
första fiskarbåt söka oss en fristad på nå-
got annat ställe här i trakten."
<Var för ledsamt att inte kunna stå, te
tjenst, tåcken rar och. vänlig qvinna, som
mamselln här, som vuxit ut till stora, friska
blomstrande menniskan, se’n ho sist husera
hos oss, så simpelt vi hadde’t."
Pehr Petterson såg ledsen och funder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
