Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 741 —
Yttrade dessa ord, att den unge roddaren
kände sig helt varm om hjertat under sitt
bemödande att aftorka hennes inre tårar.
«Så kallar jag er väl helt enkelt Isaura,
på vilkor att ni kallar mig för Birger", —
yttrade han helt hbjertligt och naturligt, i
det han sträckte handen till den ånyo rod-
nande ungmön. — "Och med ett handslag
besegla vi nu bror- och systertiteln, tills vi
återkommit hem och jag på samma sätt
fått införlifva er som en fränrka till mor och
systrar."
Men Isaura svarade bara ett sakta "tack!"
Det korta ordet var dock tillräckligt långt,
för att låta hennes ljufva stämma vibrera,
och rösten liksom borrade sig in, djupt in
i Birgers hjerta.
Och den undersköna flickan såg på ho-
nom med dessa ännu underskönare, out-
ransakliga ögon, hvilkas trollmakt Birger
nu som bäst fick pröfva. De voro så stora,
så mörka, så djupa, så glödande och dock
så vemodigt milda, dessa ögon, och denna
just nu tindrande fuktighet, som hviskade
om en inre djup rörelse, på en gång be-
slöjande och afslöjande deras fägring. Birger
mötte denna blick, som åtföljde detta enkla
"tack!" en sekund med stadigt gensvar, men
på en gång strök han sina mörka lockar
ur pannan och fattade raskt i årorna, för
att bli vaken med ens från alla drömmerier.
Den lilla ekan flög öfver vågen med för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
