Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4958 —
och tvåhundra om hon är det. Det är inte
mycket hedrande för mina faderskänslor”.
”Trehundrade- och tvåhundradetusen!” ut-
ropade BSonderling och Rupert med stora
ögon.
”Ja, ja, lugnen er, mina gamla vänner,
der finnes också litet öfver för er."
”Herr general!" — utropade Rupert och
sprang fram för att kyssa sin husbondes hand,
som denne likväl undandrog honom.
"Herr general!” utbrast Sonderling med
väl spelad rörelse, stödjande sig mot skrif-
bordshörnet. — ”Om jag säger: ”måtte ni
länge lefva!” så låter det endast egennyttigt,
ty jag vet ju då att min vän, min välgörare
lefver!”
”Och derför, för att vara riktigt oegennyt-
tig, så önskar ni mig döden?” — anmärkte
generalen satiriskt. ”Den gången, min käre
Corfitz, trasslade niin er i era egna vackra
fraser.”
”Herr generalen kan omöjligen ha mer
än en mening om mitt hjertas mening” —
bedyrade Sonderling med en min af sårad
värdighet.
"Ni har rätt" — replikerade generalen
alltjemt med samma ironiska leende — "Ni
vet inte, hvilket värde jag sätter på er till-
gifvenhet. Men efter min död blir jag upp-
riktigare än som lefvande.” .
Och generalen klappade Corfitz förtroligt
på skuldran. Föremålet för vänskapsbety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
