Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
==
strömmade hela hans väsende vid Isauras
sida i segelbåten. Arme, unge man! —
Kanske var denna stund, hans lefnads säl-
laste, en plötslig uppenbarelse af jordlifvets
frändskap med det himmelska? —
Att sida vid sida med en huld och äl-
skad varelse, med hjertat öfverfullt af käns-
lor, som icke behöfde några ord, derför att
orden nästan skulle oskära dem; att stöd-
jande och stödd, känna en underskön qvin-
nas arm i ängslan och ändå med tillförsigt
lindad kring sitt lif; att så gunga fram på
de kristallklara vågorna, belyst af den herr-
ligaste qvällsol, och under fogelsång från
lundarne på stranden — det var ju någon-
ting liknande en himmelsfärd, det var ju
en sällhet, erinrande om den, som skalden
Runeberg besjunger i följande ord:
«Hvad jag är sälll — i lifvets morgontimmar,
Kring hoppets blanka sjöar sväfvar jag,
Lik seglsren, som i sin jalle stimmar
På vikens spegellugn en sommardag." — —
Han hade ju några stunder njutit af detta
outgrundliga själstillstånd, då man ingenting
minnes och ingenting hoppas, denna säll-
sporda, saliga ro, då stunden är nog för
det oroliga hjertats omättliga fordringar;
då munnen vill le, men hejdas aftillström-
mande tårar, och då tårarna dö i sin fö-
delsetimma, qväfda af idel leenden. Under
det yttre lugnet jublar i tysthet hjertat öf-
ver att så mycken lycka dock kan finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
