Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 791 —
redan kända signatur, utan bad med öm-
maste ifver att Birger icke för någon skulle
röja den sannskyldige diktaren.
Sålunda fann sig sanningens stridsman
på alla sidor omgifven af lama, ljumma
eller trolösa vänner. Men denna motgång
nedslog ej hans lejonmod. Mera sörjde han
öfver den tunga sky af svårmod, som hvi-
lade öfver hemmet. Gerda blef alltmera
blek och dyster, och modren, som icke
längre frågade henne om orsaken till hen-
nes hemliga smärta, deltog derför så myc-
ket varmare i den.
Isaura hade blifvit inackorderad i en akt-
ningsvärd tjenstemans familj, ej långt från
fru Auroras hem, och de stunder, som hen-
nes trägna teaterförstudier lemnade henbe
öfriga, tillbringade hon inom Sigurdsonska
familjen. Då Birgers ansträngande arbete
lemnade honom några minuter af frihet, njöt
han derför i dubbelt mått af dessa sol-
glimtar i hans tunga höstlif.
Claes Ardelius helsade ofta på, och hans
glada gnabb med yrhättan Signe, som all-
eles hade lyckats beherrska sitt lilla barns-
liga tycke för Erik Hallin; var alltid en
risk flägt genom den qvafva luften i Bir-
gers hem, der atmosferen tycktes vara lad-
dad med åskor.
"Jag ska” helsa dig Birger från vårt lejon,
Erik Hallin" –- utbrast Claes en dag. –-
"Synd på gosse i mina ögon, har tycks
AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
