Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 802 —
"Gud, min Gud! Hvar är mitt arma
olycksaliga barn? Mitt arma, förspillda
barn?" — utropade hon med en ångest,
som smittade den ståckars förskrämda Signe.
Då svarade ett vagnsbuller den förtvif-
lade ’qvinnan. Birger och Ripa förde Gerda
in till modren, in till domarinnan.
Gerda kastade sig till golfvet och ville
kyssa hennes ’klädningsfåll. Man måste
med vänligt våld lyfta upp den förkrossade
och lägga henne i en soffa.
Men” medan Signe några ögonblick sme-
kande pysslade om den olyckliga, som tyck-
tes ha falliti-n föllkomlig apathi, drog Bir-
ger modrem in i det inre rummet och be-
rättade allt. Modren pekade med skälf-
vande finger åt bordet, på askan efter det
uppbrända brefvet.
”Der, min Birger, ser du askan efter din
moders. dödsdom, och här har du tacksä-
gelseadressen från den vän, hvars lif du
räddade.”
Aldrig hade Birger hört sin milda moder
tala med ’ denna "isande stämma, aldrig
sett detta drag af bitterhet kring den fina,
intagande munnen.
”Moder min! Kär moder min!” — sva-
rade Birger med en röst, som var nästan
qväfd af tårar, i det han tryckte den äl-
skade vännen till sitt sjudande hjerta och
med ömhet kysste hennes bleka kind. Men
för första gången besvarade ej modren hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
