Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— SM —
ket lättare att nå det mål, hvartill hon sträf-
vade med sådan entusiasm, ett mål — att
döma af den stränga "Sanningens" röst —
nu plötsligen i hennes ögon: förflyttadt till
ett nattligt fjerran, ifrån att nyss ha stått
henne så lockande nära.
Far och dotter stördes i sina dystra tan-
kar af en knackning på dörren. Isaura gick
för att öppna. Det var Birger, som önskade
inträda.
Isaura ryggade ett par steg, bleknade och
kände sig svigta. Slutligen bemannade hon
sig och framförde en stapplande ursäkt
om — litet illamående. Hon ämnade snart
söka hvilan och hon ville inte — — ville
inte bedja sin vän att sitta ner.
Men Birger såg sin tidning på golfvet,
han igenkände den på titelns svarta, breda
bokstäfver, och han genomskådade ögon-
blickligen arten af den unga qvinnans opass-
lighet.
"Jag förstår”, — sade han med ett bil-
tert och ironiskt leende, i det han kastade
en blick på de många buketterna, — "det
är inte med sanningens nyckel man öppnar
jernporten till en ung qvinnas vänskap och
förtroende. Der smickret och lögnen så
rikligt som här sprida doftet af sin rökelse,
der känns det kyligt, när sanningen släpper
in sitt friska luftdrag."
Isaura svarade ingenting, men. hennes
bröst häfdes våldsamt. Det utkämpades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
