Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 844 —
Likasom hafsvågen sjuder och småningom
bildar en: spets, för att under början till ett
skydrag möta spetsen från det öfverhän-
gande :molnet, och derunder endast röres
och »drifves, af en oemotståndlig naturlag,
så höjde sig Isauras svällande läppar för
att möta andra ofvanifrån, och Birger tryckte
den första kärlekens kyss på den sköna
mun, hans skarpa sanningar förstummat.
Och lång var kyssen. Och huru den sma-
kade veta blott de, som efter bittra strider
med sitt hjerta, strider me’lan pligt och
böjelse, ändtligen i någon lycksalig stund
finna hvarandra och icke behöfva ett enda
ord för att måla sina känslor, dem de på
förhand läst i hvarandras blickar, utan blott
på detta sätt besegla själarnes förbund, i
det de ’besanna skaldens ord:
«När själ till själ på sästbosök vill vaudra,
De mellan sig den purparbryggan slå."
Men när : på Birgers | hviskande: "min
Isaura! "hon lika sakta svarade: "min Bir-
ger!" då lutade: sig gubben Werner, som;
glömd af de unga, suttit ett stycke från
dem på en pall, .med armbågarne stödda
mot sina knän och ansigtet gömdt i sina
magra händer, ned mot golfvet, för att upp-
taga tidningen från den för "Sanningen" van-
hedrande platsen och suckade djupt. Han
kände med sig, att han hvarken kunde hin-
dra eller behöfde tillstädja det förbund, som,
honom oåtspord, blifvit knutet midt för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
