Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 855 —
hjerta några smulor af’ ömhet. Ödet spe-
lar tärning med mina känslor på ett sätt;
som nästan gör mig gålen. När jag trodde
henne vara min dotter, älskade jag henne
som en älskarinna, och nu då alla blodets
band äro brustna, tror jag att jag skulle
kunna älska henne som min dotter."
Generalen sjönk ner i sin emmastol och
stirrade förvirrad på den dyrbara mattan.
Det var som om ångrens straffande och
försonande känsla sakta klappat på hans
hjerta för att få slippa in. Men utanför
dess dörrar satt ännu demonen på vakt.
Och demonen hette Corfitz Sonderling.
"Men ödets tärningar kunna väl än en
gång visa "sexor all", min general, och låta
gammal kärlek fila af sig rosten. När ge-
neralen talar om en skönhet, få hans ögon
en glans, med hvilken Walter Silfverfelt och
sjelfvaste magister Sigurdsson göra klokast
i att inte skämta."
Och Corfitz fästade sin glasögonsblick
stadigt på sin rike gynnare. Men gynnä-
rens ögon började åter tindra, han reste
sig upp och ställde sig, hög, rak och
spänstig som en löjtnant framför sin råd-
gifvare, i det han slätade sin dyrbara sam-
metsväst genom att med båda händerna
draga den ned öfver magen. Derefter höjde
han sig på tåspetsarne och satte straxt
derpå klackarna kraftigt ned mot mattan,
under det han vidgade sitt bröst med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
