Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EA
rande hennes leende –- "lugn, till följe af
min kärleks upphöjda natur, och jag skulle
bara visa min Isaura missaktning genom att
vara det ringaste svartsjuk.”
Den unga skådespelerskans syfte blef så-
ledes helt och hållet förfeladt, hon lycka-
des inte tända kärlekens mordbrand, svart-
sjukan, i Birgers ädla hjerta, men hon kände
i sitt eget ännu något af dess glöd, trots
älskarens försök att qväfva elden i sin linda,
och lågt in på natten låg den sköna qvin-
nan och funderade på det mystiska brefvet,
för hvilket hennes hjertevän hade visat sitt
intresse på ett sätt, som förefallit henne
nästan som ett majestätsbrott mot hennes
skönhets herravälde.
Ty att hon var skön, ja, utomordentligt
skön, det hörde Isaura numera nästan dag-
ligen, och det läste hon lika ofta i tidnin-
garne, också i dem, som vågade tvifla på
hennes högre konstnärskallelse, och de ut-
tryck af beundran, hennes sällsynta fägring .
framkallade, tvingade henne ofta att, då hon
gick ensam, begagna en skymmande slöja.
Men att icke dessa ständiga rökoffer till
slut skulle förvirra hufvudet på den gudom-
lighet, för hvilken de tändes, vore mer än
menskligt att begära.
Himlagåfvan skönheten hade hittills inbrin-
gat Isaura mera sorger än fröjder. För
denna skönhets skull blef hon föremål för
Sonderlings infernaliska anläggningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
