Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 880 —
sin -smilande stämma, så olik den friska
ynglingens, som blåste kenthorn vid stjern-
bröderaas utfärd på Mälarens is. — "Blott
en gång till; och ni kan omöjligen göra det
bättre. — Ja, blir intas ni den herrligaste
Maria Stuart, som nånsin gått öfver vår
svenska scen, så förstår jag ingenting af
allt hvad jag sett i Tyskland." ;
Och Isaura repeterade sin fras, men med
samma osanna deklamation, samma regel-
bundna tonfall, som för hennes åhörare i
teatersalongen bildade en gifven monoton
melodi, i stället för detta virrvarr af toner,
som just är vittnesbördet om den naturliga
deklamationen.. Också stannade orden i
åhörarens öron, i stället för att tränga ned
til hans själ; och medan han reflekterade
öfver hvad detta besynnerliga språk månde
betyda, kände han sig fullkomligt oberörd
af den sympatiens elektriska gnista, som
frammanas af ett hjerta, och icke blott en
mun, som talar.
Men för Walter Silfverfelt, som i hem-
lighet arbetade på sitt mål, den undersköna
qvinnans besittning, fanns ej behofvet af
denna sympatignista; han var i alla fall idel
förtjusning och spelade denna roll så väl,
att den arma Isaura helt och hållet blef
bedragen.
Det var ju icke något trohetsbrott mot
Birger att belöna den välvillige beundraren,
och till på köpet Birgers barndomsvän, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
