Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 881: —
på prof, och jag ger dig åter dina egna ord:
"kärleken har ingen tryggare grundval än
ömsesidig tillit och frånvaron af all slags
misstro.”
Och Isaura betraktade sin vän med dessa
underbara ögon, i hvilkas djup hans själ
nästan kände en himmelsk hvila. De sågo
så trofasta, så jungfruligt rena ut, déssa
blickar. Han hade ingen rätt att förtyda
deras ljufva språk.
Plötsligt rann honom i sinnet, att man
kanske ville spela honom ett puts, och att
den skälmska Signe gömde sig i gardero-
ben, för att bjelpa Isaura att göra honom
litet svartsjuk till gengäld för hans egen
hemlighetsfullhet med brefvet från ”Perpe-
tuus”. Ehuru föga skämtet passade för
stundens allvar, kunde ju möjligen, Signe
derinne ingenting ha hört af brodrens ord
om afsked och resan till kriget, och hon
hade icke varit hemma, då han samtalade
med modren; han begagnade derför ögon-
blicket, sådant det erbjöd sig, och hade intet
skäl gtt störa den lilla komedien, förrän den
upplöste sig sjelf. Förtroligt kastade han
följaktligen armen kring sin hjerteväns lif
och talade ostördt så, som systern gerna
kunde höra det, om det förestående afskedet.
”Blif en tröstarinna för min arma mor!
Blif en trogen vän åt min lilla yrhätta till
syster; och hjelp Signe att med leenden
komma allas vår älskling att glömma sina
AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN 35,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
