Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 896 —
giudade, men trots sin fattigdom dock adeis+
stolta mor.
Isaura lyssnade, med ögonen uppspärrade,
på de försåtliga orden.
<Ja, jag vill inte vara baktalare och inte
olycksprofet", — slutade Walter, — "men
fru Sigurdssons välde öfver sin son är nä-
stan en allmän visa; och ni får väl erfara
sjelf, mamsell Werner, huru hen hädanef-
ter kommer att ta emot er, och hvilken tro
hon sätter till era förklaringar öfver mitt
besök."
Men Isaura, för hvars själ i lifliga färger
tecknade sig alla de samtal hon haft med
fru Aurora om qgvinnans mission här i lif
vet, sammanställd med skådespelerskans
pligter mot konsten; Isaura skälfde i sitt
hjerta för spetsen af den pil, som Walter
afsköt mot hennes förut så fasta förtroende.
Plötsligen sprang hon upp, kastade på
sig hatt och kappa och försökte på nytt att
öppna dörren.
<För att inte ännu en gång förorsaka
något obehag för den unga qvinna, jag så
högt värderar och hvars konstnärliga triumf
nästan blifvit mitt lifs käraste önskan,
söker jag väl återigen en fristad i den
olycksaliga garderoben, medan ni bultar
grannarne: till bistånd. Stackars mamsell
Werner, jag fattar lika lifligt som jag del-
tar i den smärta, som mitt oskyldiga besök:
har vållat er. Men blif ni stor som Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
