Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 922 —
lioner, men har gjort mig rik tillräckligt, |
för att låta er minsta önskan bli min lag,
och Toveborg, som ni fann så förtjusande,
skall en gång bli ert enkesäte. Ni ser, att jag
för er skull öfvervunnit alla fördomar och
med hänförelse lägger min rang, mitt namn i
och min förmögenhet för den frejdade skå-
despelerskans fötter. — Behöfver ni väl flera i
bevis på den renaste, den innerligaste, den!
mest okufliga kärlek?"
Och den gamle tillbedjaren, van vid knä-
fall, föll med behag, och kanske för första
gången under verklig sinnesrörelse, till den
skönas fötter.
"Stig upp, herr general, er ställning är
ovärdig er rang och er ålder”, — svarade
Isaura med en hållning, som erinrade om
Maria Stuarts. — "Hvad era känslor be-
träffar, så kan jag inte uppskatta dem hö-
gre än de förtjena. Ni har börjat för sent
med att älska en qvinna så, som hon vill |
älskas, ty ni har aldrig lärt er att akta och
hedra henne, och utan denna grundval för
kärleken betyder den i mina ögon intet."
"Men det är just ni, Isaura, som lärt mig
högakta qvinnan” — gentog generalen, i det
han med någon svärighet reste sig upp, —
"och det är också derför jag genom mitt
giftermålsanbud vill hedra er.”
"Från den heder, ni vill skänka åt mitt —
Gudskelof — redan hedrade namn, ber jag att
få afstå" — svarade Isaura med ett uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
