Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1925 —
timma slår. - Min-kraft är. bruten ochetan-
ken på ålderdomen: står som ett spöke för
min häpnande blick. : Blif för mig försonin-
gens engel och låt mig vid ert altar af-
bedja alla mina brott mot det kön, som jag
dyrkat; men föraktat.”
Och innan Isaura hann förhindra det, hade
v. Gallen fattat hennes hand och tryckte
den först till sina läppar och sedan till sina
tårskimrande ögon, i det han ånyo ville ka-
sta sig till henne fötter, "men den unga qvin-
nan hindrade honom och reste honom upp,
i det hon med mildt allvar: yttrade:
"Inga flera barnsligheter, herr general.
Vill ni vinna min vänskap, så visa er bot-
färdighet genom fromma och: vackra. hand-
lingar, genom vördnad för qvinnan, men icke
genom tillbedjan. Ännu kan lifvet skänka
er gällhet, och en ångrande gubbe kan kom-
ma oss att glömma en lastfull: man. Jag
vill behålla er dyrbara gåfva, efter-ni så if-
rigt önskar det, som insegel på ert löfte
om -en annan vandel; och omer tillgifven-
het för mig, som: det tycks, är er första
allvarliga, skall den också säkert rena ert
hjerta och låta mig tacka Gud, att min. så
kallade fägring åtminstone varit till någon
nytta här i verlden.”
"Ni visar då inte mera bort mig?"
"Inte förrän jag ånyo tror er förtjena
det” — svarade Isaura med:sitt mest in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
