Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
== 928 —
tagande småleende, i det hon gjorde min
af att följa generalen till dörren.
"Isaura! Ni gör mig öfverlycklig! Ni är
mitt lifs goda engel!" — utropade v. Gal-
len med "hänförelse, kysste ännu en gång
den tillbeddas hand och skyndade bort.
Trettiondesjunde kapitlet.
"Gudsengeln".
Fru Aurora tynade bort allt mer och
mer, och läkaren skakade betänksamt på
hufvudet. Febern var öfverstånden, men
krafterna totalt brutna.
Gamle Ripas päronnäsa hade aldrig förr
varit så klart skinande purpurröd, ty han
snöt nästan beständigt bort sina flödande
tärar. "”Sakelstyg, att en ska vara så blöt-
hjertad! Vi ska’ ju alla döden dö, vet ja.
Och vår herre behöfver sina englar tebaka
deroppe: Di kanske inte ä för rara, di
han har qvar. Tillminstone inte kan di
jemföras med henne, gudsengeln min, si
det i puder, de. Sakelstyg, tockna pip-
rännor te ögon jag fått, och näsan har kom-
mit midt i takdroppet. Ja sir inte guds-
lån i psalmboken. — Och inte hjelper de
te” läsa heller, det tröstar inte för två
styfver."
Men som det var lördagsqväll, lade Ripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
