Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 927 —
med dessa ord hop psalmboken och tog sig
en "medhjelpare".
När sjukdomen tillät ett sådant samtals-
ämne, hade Signe försigtigt inberättat om
hela scenen med Walter Silfverfelt i garde-
råben hos Isaura, och hos sin moder bedt
om ett försonande möte med den så svårt
misstänkta.
"Arma barn, hon är då, Gudskelof, oskyl-
dig!" — suckade fru Aurora. — "Men" —
tillade hon med en nästan ljudlös hviskning—
"ska vi våga förlita oss på hennes ord?
När Gerda kunde — — hvem skall inte då
kunna — bedraga?" —
Och den sjuka blef så upprörd, att Signe
nödgades aforyta samtalsämnet. Men mo-
dren återkom sjelfmant till det efter en
stund. i
"Isaura var åtminstone bra oförsigtig" —
sade hon. — "Ea ung qvinna får inte leka så
der med sitt allraheligaste, sitt goda rykte.
Och att i afskedets upprörande stund spela en
sorts komedi med Birger, det var inte vackert,
inte rent, inte grannlaga. En skådespeler-
ska sysslar så mycket med spelade känslor,
att hon till slut blandar bort sina egna na-
turliga. Artistens snille inkräktar lätt på
hans hjerta. — Ack, min Birger, min älsk-
ling! Hur låter det sista nya från honom?
Det är så länge, länge sedan!"
"Vi hade ju bref i går från hans läkare;
söta mamma" — svarade Signe, som satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
