Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= ör
måste ända ut på: gården. för att snyta
sig, ty denna operation förrättade;han all-
tid mycket bullersamt.
Fru Aurora följde honom med ögonen, tills
han försvunnit, och stirrade sedan fortfarande
på dörren.
«Jag otacksammal!" — hviskade hon derpå
till Signe. — "Har jag bara haft sorger? Ar
det då inte en himmelsk glädje att vara så
älskad, som jag har: varit af er alla och
serskildt af honom der, som icke lefvat för
annat än sin kärlek och trohet."
Äntligen randades återseendets dag. Man
väntade Birger hem till qvällen.
Och fru Aurora lefde ännu, och. det såg
ut som om hon ämnat lefva mycket, myc:
ket länge, — så strålade hennes ögon: om
morgonen efter ett par timmars lugn, men
drömfull sömn. Ehuru alltid ytterst nog-
grann om sin toalett, ytterst fin och ren,
om än klädningstyget icke var så, dyrbart;
ville hon i dag vara klädd nästan som/en
brud i nattdrägt.
Hon låg der så bländande hvit i sin sjuk-
bädd, det glänsande men betydligt silfver-
sprängda håret var kammadt så, slätt öfver
den ädla pannan, och;de bleka kinderna
omslötos af en mössa med dyrbara spetsar;
som en gång tillhört hennes mor.
"Jag vill vara så vacker som möjligt i
hans ögon och inte se sjuk och lidande ut” .—
hviskade hon till Signe med ett lycksaligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
