Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 966 —
kallade grundpelare — skiljdes som de bä”
sta vänner. Oscar den milde var en för
djuptänkande och upplyst man, för att icke
inse huru tidningen ”Sanningen” i grunden
var monarkien mycket mera tillgifven än
mången dess beprisade trotjenare; han fann
att Birger ingenting annat åsyftade än att
lägga konungens hufvud mycket närmare
folkets hjerta, och att de väsendligaste
hindren för ett sådant närmande voro ”ro-
yauténs imposanta emblemer” och den af-
gudadyrkan, som egnades dem. Det var ett
samtal således mellan två ädelsinnade och
fosterlandsälskande reformatörer, som på
skiljda vägar och mer eller mindre ener-
giskt sträfvade mot samma mål, ”upplys-
ning, förädling, försoning”.
Författaren till arbetet ”Om straff och
straffanstalter” och till de förtjenta afhand-
lingarne om folkundervisnpingen skiljdes un-
der de välvilligaste uttryck från äreminnes-
tecknaren, som fått Svenska Akademiens
stora pris, och från författaren till den avicka
satiren ”Om kommunismen”. Birgers många
fiender ”slogo sig för sina bröst” af be-
störtning öfver konungens nådiga välbehag
för ”konungslighetens förklarade fiende”.
Birger, som blifvit alldeles intagen i ko-
nungens personlighet och med glädje erin-
rade sig alla detaljer af det långa samta-
let dem emellan och alla: de uttryck, som
vittnade om monarkens varma intresse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
