Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 970 —
som artist! och” det förfärliga straff, hon ge-
nom sitt olyckliga giftermål redan utstått
för dessa svagheter. Ack, hon räckte nu
från det fjerran landet under ångertårar
handen till afbön och försoning. — Och Bir-
ger fattade handen med glädje och hänryck-
ning, men han talade tillika om sin sanno-
likt korta framtid och om sitt beslut att
lefva ogift, drömmande i kärlek om den
Isaura, som en gång var hans, och tänkande:
"med vänskap på den Isaura, som tillhört
Walter Silfverfelt. Isaura förstod den fina,
men grymma hänsyftningen och qväfde en
suck vid tanken på den blomma, som spirat
upp på ruinen af hennes sköflade lycka, men
som i sin späda knoppning ånyo bortslets.
af stormen.
Bruno, som icke låtit höra af sig på tre
år, och som af sin sörjande maka ansågs
för död, underrättade plötsligen om sin snara :
återkomst till fosterlandet i sällskap med
sin syster Fanny, som genom sina relatio-
ner i England lyckats skaffa honom en in- |
drägtig disponentplats på ett engelsmän
tillbörigt bruk i Sverige. Han hade blygts!;
att inberätta.. om sina vidriga öden, men
hade i motgångens skola som daglönare, ,
bruksarbetare och slutligen grufingeniör lärt
sig kraft, ihärdighet och sparsamhet, samt
tervände nu, straffad för sitt lättsinne, som:
en helt och hållet förändrad och förbättrad
menniska. Han betalade till fullo sina öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
