Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a 973 PA
miss Thomson kastade ömt sin” arm kring
väninnans lif.
<Ja — kulan sjunker!" — svarade Bir-
ger med matt stämma. - "Hostan och kulan
ha stiftat ett troförbund mot mig, de visste
att det behöfdes två man mot en sådan
gammal berserk’ som jag. Jag liksom kän-
ner hur det lilla klotet glider mot sitt mål;
långsamt men säkert. Öfver hennes vägar
befaller icke längre vetenskapen, utan en-
dast Gud."
Följande dagen gick inte Birger ut för
att "fria". Hans läkare tvang honom när
stan med våld att intaga sängen, ty han
hade om natten haft ett anfall af blodstört-
ning, efter hvilket hans krafter sjönko syn-
bart. Gerdas och Signes resa uppsköts,
Fanny bad att få dela deras ömma omsor-
ger om den käre sjuke. Han hade tre kär-
leksfulla qvivliga väsen kring sin bädd, och
han smålog med vemod åt sin lycka att
vara så omhuldad.
Gerda och Signe hade ett ögonblick för
någon anordnings skull lemnat rummet.
Birger var allena med Fanny. "Lampan ka-
stade ett matt sken kring rummet, oktober-
qvällens dimmor föllo som ett sorgdok rundt
kring den lilla byggningen.
<Ar det du, kär moder min?" — hviskade
den sjuke, som stundtals hade feber och
feberfantasier, och hvars krafter hela dagen
sjunkit till: en oroväckande grad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
