Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 978 —
den sjuke, i det han lade handen på Fans :
nys hjessa. — ”Hvarför anade jag inte till
den rika skatt, som låg mig så nära? Hvar-
för vändes min håg till henne, för hvars
skull jag var på väg att bli affälling? Hvar-
för dårades jag af denna bländande skönhet,
som, som — nej, inte ett ondt ord om henne,
hvars olycka jag vållat genom mina egna
karaktersfel, om henne, med hvilken jag,
gudskelof, nu är försonad.”
Mattigheten tvingade den talande till nå-
gra sekunders tystnad, men snart fortfor
han: ”Fanny, min kära, dyra Fanny! Du
blyga "linnea, som skänker din välsignelse
utan att ens synas! Ack, min Gud, om jag
kunde lära mig att glömma, hur lätt skulle
det ej gå att lära mig älska på nytt, men
med en ädlare och renare kärlek, en kärlek
för evigheten.” — Och han fattade den rod-
nande. qvinnans hand och smekte den sakta
mellan sina båda. Fanny vågade en blick
mot dessa ögon, som hon kände genom-
tränga sina egna ögonlock: —
”Fanny, min dyra, min kära, kära Fanvy!”
hviskade Birger än en gång och kysste hen-
nes fina hand. — ”Ack, jag skulle vilja
lefva, — för din skull — lefva.”
Fanny kände sig sväfva nästan som på
vingar. Hon mottog lönen för många års
blyg och trogen kärlek.
Läkaren kom, åtföljd af Gerda och Signe.
Fanny sjönk åter till jorden från sin korta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
