Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 979 —
himlafärd. Birger fick några ro- och sömmn-
gifvande droppar, tackade och tillade: ”Jag
ser på er talande min, herr doktor! Ni be-
kräftar mina aningar och mitt hopp. Jag
är en man och vill inte ha en lögn som
konfekt till era droppar."
Dagen om hade orofulla vänner och be-
undrare trängts i den anspråkslösa förstu-
gan till Birgers hem, för att visa sitt delta-
gande för den sjuke. Mauritz ”Taulin till
och med, som med blygsel tänkte på sitt
svek, hade ett par timmar gått af och an
utanför på gatan, men, tjensteman och kam-
rer som han var, tvekat om han skulle
våga visa sin förtrolighet med "rabuli-ten".-
Då stannade ett hofekipage utanför porten:
En kammarherre steg ur och frågade å mo-
narkens vägnar efter den sjukes tillstånd.
Det var en ärebetygelse från den upplyste
och ädelsinnade regenten till den genialiske,
humane och "hederlige representanten af
oppositionen. Mauritz Taulin skyndade att
smyga sitt kort bland deandra besökandes.
Efter en lugn natt sken morgonsolen in
på Birgers sjukbädd. Hans krafter häde
fallit till ytterlighet. Han bad att få se
sig omgifven af alla sina kära. Han orkade
inte tala längre, men ’han tryckte allas hän-
der. Lille Agnar var alldeles utom sig af
smärta. "Ja vill aldjig tytta om Gud, om
han taj ifjän mej min mojbjoj!" — snyftade
den lille. Men Birger tog af sig sin lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
