Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 987 —
gräfvaren om en stund sitt intyg, då han
beskref huru den gamle endast frikostigt
trakterat de andra, men för egen räkning
blott "gått och sväljt sina tårar.” Han hade
efter afskedet från dödgräfvaren och arbe-
tarne troligen återvändt i smyg till kyrko-
gården och der tillbringat den kalla: okto-
bernatten.
Himlen hade förbarmat sig öfver dén kär-
leksfulle och sällsynte trotjenaren och sändt
honom döden som befriare från hjertesorgen
att gå ensam qvar bland sin sköflade glådjes
ruiner i det lilla huset på Norra Tullports-
gatan.
Fyrtiondefemte kapitlet.
Själarnes frösådd.
Många är efter dessa tilldragelser stan-
nade en vacker höstafton anno 1868 ett
par kalescher utanför Nya kyrkogårdens
portar. I den ena satt borgmästaren och
riddaren af Nordstjerne- och Wasa-ordnarne
Claes Ardelius med sin ännu vackra, fast
något rundlätta maka och två älskliga ko-
pior af mamma på femton år; i den andra
vagnen satt bruksdisponenten Bruno Wachtel
med sin fru, i hvars bleka och magra an-
lete man ä nu såg lefvande spår af en på
långt när ej försvunnen skönhet. -Jemte
det lyckliga paret och dess-tioåriga dotter
åkte legationssekreteraren Erik Hallin;
å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
