Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Bruket Holmens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
norrköpingsborna kunde emellertid ej helt och hållet undvikas.
De senare grämde sig över att de tunga bruksfororna gingo allt
för hårt åt deras nya, fina bro, och efter åtskilliga om och men
gick de Geer in på att bidraga till brons underhåll. Å andra sidan
beklagade sig de Geer hos drottningen över att borgmästare och
magistrat krävde avgift, s. k. tolag, och vägpenningar för
råmaterial, som infördes till mässingsbruket, varpå den 3 december
1619 utfärdades ett kungligt brev, »att de Geer i detta och
annat fall icke skall eller må med några noviteter besväras
över och emot det, som härtill varit vant».
Trots tillfälliga misstämningar mot den nye borgaren, utan
tvivel den mäktigaste man, som någonsin bott inom
Norrköpings hank och stör, rådde på det hela taget gott samförstånd
mellan de Geer och stadens borgerskap. Man kunde icke vara
blind för de stora fördelar staden vunnit genom de nya
bruksanläggningarna med ty åtföljande handel och sjöfart. Så länge
han levde, visade ock de Geer icke blott i ord utan också i
handling det varmaste intresse för stadens förkovran och
utveckling. När Louis de Geer år 1652 avled, efterlämnade han även i
denna bygd minnet av en godhjärtad och på samma gång
sällsynt dugande man, en verklig banbrytare. En av hans
minnestecknare yttrar, »att själva avunden tyckte, att hans förtjänster
voro så lysande, att de ej kunde nedfläckas ».
Redan vid riksdagen 1650 framställde de ofrälse stånden
krav på indragning till kronan av de gods, med vilka drottning
Kristina slösande frikostigt hade hugnat adeln. Den gamle de
Geer insåg, att detta krav i längden ej skulle kunna emotstås,
och bestämde därför i sitt testamente 1651 på grund av den
rådande osäkerheten angående ägorätten, att mässingsbruket
ej skulle skiftas mellan arvingarna utan behållas såsom
gemensam egendom.
Vid 1655 års riksdag drevs också indragningskravet igenom,
och ett reduktionskollegium tillsattes för att nagelfara de
godsförläningar, som skett efter Gustav II Adolfs död, och redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
