Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Bruket Holmens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»eftersom han haft olycka till sjöss såväl som av eld och vatten
på Mässingsbruket» — år 1677 hade en häftig vårflod förstört
både dammar och broar, och på sommaren samma år härjades
två hyttor av elden — »att från slik egenvillig pålaga bliva
befriad. » I denna sak fick också Reenstierna rätt, och genom
kungligt brev förbjöds magistraten att pålägga honom och hans
bruksfolk skatt, inkvartering, vakthållning och all annan borgerlig
tunga utom tull och accis, »på det han icke alldeles måtte sjunka
under bördan utan någorlunda kunna vid dessa svåra tider
hålla verket i gång, som så stor nytta fäderneslandet i gemen
och synnerligen staden Norrköping skaffat haver».
År 1678 avled Jacob Reenstierna och begrovs i Hedvigs
kyrka, där ett ståtligt epitafium hugfäster hans minne. Hans
insats i 1600-talets ekonomiska utveckling i vårt land var av
stor betydelse. De sista levnadsårens motgångar hade så
medtagit hans förmögenhet, att sönerna måste göra sig urarva.
Hans förluster endast på sjöfarten belöpte sig till 150,000 daler,
varjämte han lidit »hundrade andra skador utav eld, vatten,
bedragare och bankruttörer». Familjen räddades från ruin
genom Kungl. Majestäts ingripande till förmån för änkefru
Reenstierna, vars arvegods undantogs från borgenärerna, och
mässingsbruket i Norrköping stannade i familjens ägo.
Reduktionskollegiet hade såsom förut nämnts ej lämnat
mässingsbruket i Norrköping ur sikte. Efter långa förhandlingar
avkunnades den 19 september 1685 dess resolution, som bestämde,
att den av bruket innehavda s. k. Dagsbergskvarnen skulle
indragas till kronan. Däremot fick bruket behålla sina tomter i
Norrköping samt Lax- och Kvarnholmarna med tillhörande
kvarnar och verk mot samma årliga avråds- (d. v. s. vattenrätts-)
avgift av 1,000 daler, som förut betalats. Därmed hade
mässingsbruket tämligen lindrigt sluppit ifrån den reduktionsfara,
som länge kastat sin hotande slagskugga över detsamma.
Under de föregående åren hade bruket otvivelaktigt gått
tillbaka, efter Louis de Geers död hade föga eller intet gjorts till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
