Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1920 ur handelns och näringarnas synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därmed manifesterande den sedan en längre tid tillbaka rådande
oppositionen mot riksbanksledningen inom de teoretiska
nationalekonomernas kretsar. De praktiska finans- och bankmännen
ryckte emellertid så gott som omedelbart till riksbankens
undsättning, hävdande att riksbankens diskontosättning bör ske
även av andra än teoretiska hänsyn, främst med aktgivande
på näringslivets intressen, och då riksdagen medgav
guldsuspensionen — i andra kammaren dock med anlitande av den
förseglade sedeln — kan detta måhända tolkas som en sanktion
av denna uppfattning. Det av de finanssakkunniga sedermera
avgivna förslaget uppställde som närmaste mål för den svenska
finanspolitiken en stabilisering av penningvärdet — varvid
som medel angavs den av nationalekonomerna förordade
diskontopolitiken, dock med nödvändiga hänsyn till handelns
och näringarnas intressen och i övrigt utövad med försiktighet.
Frågan kan ur vissa synpunkter alltså på det stora hela taget
ännu sägas stå på samma punkt, men det är troligt, att det
intresse, som väckts för denna livsviktiga fråga inom riksdagen
1920, också skall fortbestå till de närmast kommande och så
småningom ge upphov till en större planmässighet i ledningen
av landets penningpolitik.
Som riktlinjer i stort för återställande av normala
ekonomiska förhållanden inom vårt land angåvo de nämnda
finanssakkunniga ökad produktion och bibringande av förståelse för
sparsamhetens betydelse inom alla lager av vårt folk. Dessa
rekommendationer ha endast alltför stort berättigande, något
som även framgår av statsutgifterna. Trots den obestridliga
skicklighet, som finansministern i de två senaste ministärerna
lagt i dagen vid utfinnandet av nya skattekällor, har
svårigheten att balansera budgeten alltjämt ökats.
Krigskonjunkturskatten har nu utgått för sista gången, och i övrigt synes det
svårt att på den direkta beskattningens väg genom
specialbeskattning utfå mera, än vad som redan sker. För att öka
inkomsterna av statens affärsdrivande verk — eller i varje fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
