Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad vi kläda oss med. En översikt över produktionsförhållanden och marknadsutsikter för våra viktigaste textilråämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitten av 1800-talet, i och med bomullsindustriens oerhörda
utveckling, som ett omslag skedde, vilket sedan följts av en
stadigt fortskridande minskning av linodlingen och linindustriens
kapacitet över hela världen. Ryssland med dess jämförelsevis
outvecklade ekonomiska kultur blev emellertid helt naturligt
ett starkt fäste för linodlingen, och Rysslands betydelse ökades,
allt eftersom linarealen i andra länder minskades. I allmänhet
bedrives den ryska linodlingen av småbönder, vilka funno
avsättning för sin produkt genom en stor kooperativ organisation,
som företog uppköpen hos bönderna och utskeppade linet över
Riga, Reval och Libau.
Den mångåriga avspärrningen av Ryssland har emellertid
gjort det omöjligt att vinna närmare underrättelser, huruvida
linodlingen över huvud taget fortfarande äger bestånd i
Ryssland eller ej. Före kriget omsattes årligen 300,000 till 335,000
ton lin, under 1915—16 var omsättningen emellertid endast
300,000 ton, under 1917 250,000 ton och under 1918 200,000
ton. Det torde dock ej kunna antagas, att hela den ryska
linodlingen gått spolierad, men antagligen har den nedgått med
50 à 75 procent, beroende på den snabba fart, vari förstörelsen
framskridit i Rysslands ekonomiska liv under de två senaste
åren. Dessutom, även om Ryssland öppnas för världshandeln,
torde det bli förenat med stor svårighet att återuppliva den
organisation, som förut ombesörjde insamlingen av de
miljontals småkvantiteter, som samlades till exporthamnarna.
Visserligen ha Irland, Holland och Belgien efter kriget lagt an på att
utveckla sin linodling, men det rör sig härvidlag om så små
siffror, att de ej på minsta sätt kunna inverka på totalresultatet.
För närvarande noteras lin i över 400 pund sterling pr ton, alltså
cirka kr. 7.25 pr kg., vilket är en mångdubbling av priserna före
kriget. Ohäcklat lin betalades sålunda år 1913 med 65 öre pr
kg. och linblår med 60 öre. Ännu 1917 hade priset på ohäcklat
lin ej stigit högre än motsvarande cirka 3 kr. pr kg., varför den
egentliga stegringen är att förlägga till de två senaste åren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
