Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärrmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrivkonsten kunnat sända långa meddelanden, som
mottagaren fullt fattat och förstått. De gamla peruanerna hade en s. k.
snörskrift, varvid de betjänade sig av olika långa och olika
färgade snören, å vilka man även slagit knutar, samt kunde på så
sätt meddela sig med varandra. Samma idé ligger till grund för
kaffrernas pärlskrift, därvid olikartade och på olika sätt
uppträdda pärlor ersätta snörena med deras knutar.
I det gamla Assyrien och Babylonien, där tillgången på lera
var riklig, tillverkades plattor därav. I detta material intrycktes
med ett trekantigt instrument skrivtecknen, vilka efter sin
form benämnts kilskrift. När så plattorna solbrändes, voro de
så gott som oförstörbara. Man har kilskriftsmeddelanden kvar,
som ha den vördnadsvärda åldern av 6,000 år eller kanske mer.
Lika gammal är fornegypternas bildskrift, de s. k. hieroglyferna,
som ursprungligen ritades på sten, trä, växtblad eller
tyg. Omkring en 2,500 år f. Kr. hade man i Egypten uppfunnit
ett skrivmaterial, kanske det yppersta man någonsin ägt, ty
det förenade mjukhet med varaktighet och billighet, och det
var papperet, icke det vi skriva och trycka på utan det gamla
egyptiska papperet, som gjordes av ett halvgräs, av nutidens
lärde kallat papyrus antiquorum men av vår Linné Cyperus
papyrus. Detta gräs är nu utdött i Egypten men nådde, då
det odlades, 8 meter i höjd. Man avflådde den inre barken i
remsor, hopklistrade och pressade desamma, och så var
papperet färdigt. Sedan det var färdigskrivet, rullades det ihop till
rullar.
Även våra förfäder kände före runorna en bildskrift, såsom
framgår av de mångenstädes i vårt land anträffade
hällristningarna. Dessa avsågo ju att för eftervärlden hugfästa i sten någon
minnesvärd tilldragelse, men ingenting hindrar, att sten- eller
bronsålderns folk kunnat i liknande bilder, ritade å annat
material, sända meddelanden för dagen. Att ett dylikt meddelande,
som tecknats å ett lätt förgängligt material, icke gått till
eftervärlden, kan man lätt förstå. Man frestas till denna förmodan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
