Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärrmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
perserväldet, kom det persiska postväsendet till Egypten och
andra delar av Orienten.
I Grekland, som var rikt på kuster och öar, skedde postbefordran
mestadels med snabbåtar, men även omtalas snabblöpare,
vilka kallades hemorodromer. De grekiska vägarna voro dock
dåliga. Landets splittring i småstater var även till hinder för
ett ordnat postväsen.
Liksom romarna lämnade alla forntidens folk långt efter sig
ifråga om vägarnas soliditet och utsträckning, hade de också
det mest utvecklade postväsendet bland alla. Redan under
republiken voro provinserna lagligen förpliktade att förse
resande ämbetsmän med hästar och förplägning utan ersättning.
Senatorerna försmådde ej att resa kostnadsfritt, och själve
Cesar krävde anspann för sin vagn, då han genom dag och natt
begav dig till krigshären. Efter republikens fall utvecklade
Augustus posten, som nu kallades Cursus publicus. På
provinsernas bekostnad införde han körande och ridande poster,
genom vilkas förmedling han kunde sända sina befallningar
antingen muntligen eller skriftligen genom tjänliga personer
till rikets yttersta gränser samt också erhålla säkra
underrättelser därifrån. Till bevis för kommunikationernas snabbhet
den tiden kan anföras, att från Rom till Mindre Asien krävdes
20 dagar. Privatunderrättelser överbringades genom särskilda
budbärare, som icke alltid voro lätta att anskaffa. »Brevskrivandet »,
säger Cicero, »är visserligen en skön sak för att
underhålla sig med avlägsna vänner, men man har tyvärr ej några
medel att sända breven till deras bestämmelseort.»
Cursus publicus var organiserad på följande sätt: På
huvudstationerna, som lågo på en dagsresas avstånd från varandra,
och där nattkvarter kunde erhållas, stodo ända till 40 hästar,
oxar och åsnor samt tyngre och lättare vagnar för gods- och
persontransport. Mellan huvudstationerna voro smärre
omspänningsstationer, där endast dragare ombyttes. En station
hette på latin mansio (=härbärge) eller mutatio ( — ombyte),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
