Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärrmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra. Av dylika budskickningsanstalter hade Paris’ universitet
den berömdaste. Dess budbärare hade vittgående privilegier
och ansågos påpassliga och tillförlitliga.
Vidare märker man under medeltiden köpmans-postföringen.
Handlande färdades genom bygderna och avyttrade sina varor,
ungefär som gårdfarihandlare eller knallar hos oss förr i tiden.
Intet låg närmare till hands, än att de skulle mottaga brev,
paket och bud, då de foro vida omkring och kommo i beröring
med mycket folk. I samma kategori stodo också slaktare,
som gjorde vidsträckta resor för att uppköpa djur, ja, det ålåg
dem t. o. m. som skyldighet att befordra post. På så sätt
uppstodo de beryktade slaktareposterna, som ännu på 1700-talet
existerade i Tyskland. Slaktarne, liksom alla hantverkare, bildade
eget skrå och förde i sin vapensköld ett horn. Detta horn gav
upphov till posthornet. Ur detta blåstes, då buden ankommo
till de väl tillbommade stadsportarna eller påkallade hjälp.
Till försvar förde de ofta med sig ett spjut.
En ännu mer betydande roll i medeltidens samfärdsel spelade
städernas budskickningsväsen. De av dem understödda
budbärareanstalterna togos i anspråk av stadsmyndigheter, köpmän
och näringsidkare. Pålitliga personer anställdes som budbärare,
och de måste med ed förpliktiga sig att samvetsgrant
uppfylla sina åligganden.
De erhöllo bestämd lön samt en viss del av budbärareavgifterna.
Ofta voro de uniformerade samt buro till tecken på sitt
ämbete en sköld, som i folkets ögon förlänade dem ej ringa
anseende. Då de därjämte stodo under städernas beskydd och
ofta voro försedda med lejdbrev från furstarna, blevo de sällan
antastade. Resorna tillryggalades till fots, men på längre avstånd
betjänade man sig också av ridande eller åkande bud. Dylika
poster funnos på 1300-talet mellan Tysklands större städer.
En egentlig statspost uppstod först i Frankrike år 1464, då
Ludvig XI påbjöd, att vid rikets huvudvägar skulle kurirer
uppställas på bestämda avstånd från varandra för att befordra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
