Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fenikierna som handelsfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Egyptens handel låg väsentligen i fenikiernas händer,
alltsedan dessa vid andra årtusendets mitt bekvämat sig att betala
tribut åt faraonerna. Från Egypten utfördes vävnader, fajanser,
möbler, sten- och bronskärl, konstsaker av alla slag, som man
återfinner i de länder, dit den fenikiska handeln sträckte sig.
Genom fenikiernas händer gick Lydiens, Kaukasus’, Altais
och Indiens guld, Cyperns och Armeniens koppar, Trakiens
och Taurus’ silver, Irans och Indiens ädelstenar, Babylons
dyrbara vävnader liksom Arabiens parfymer och rökelser.
Fenikierna och israeliterna stodo i nära förbindelser med
varandra. David och Salomo riktade sig genom den fenikiska
karavanhandel, som gick genom deras land. Omkring år 1000,
alltså samtidigt med dessa regenter, bragtes Tyrus’ makt till
sin höjdpunkt genom Akibaals son Hiram I. Den fenikiska
kolonial- och erövringspolitiken tillskrives honom. Han
grundlade bl. a, staden Kition på Cypern. Till guldlandet Ofir sände
han skepp över Röda havet, och han uppmuntrade färderna till
Egypten och öarna i väster. Hiram sände material och
hantverkare till konung Salomo för uppbyggandet av tempel och
slott. Då Salomo ej kunde betala, måste han avstå 20
småstäder i Galileen,
De fenikiska köpmännen erinra om vikingarna i sina handelsmetoder.
Till omväxling med köpenskapen grepo de vid lämpliga
tillfällen till våld och rövade människor, särskilt kvinnor, som
såldes på Österlandets stora slavmarknader. Herodotos berättar
även om den s. k. stumma handeln, som drevs med folkstammar,
vilkas språk man ej förstod: »Utom Herakles’ stöder är ett ställe,
varest människor bo, till vilka de segla med sina varor, som de
utlasta och i en rad uppställa på havsstranden. Sedan stiga de
åter ombord och upptända eld med stor rök. Och när de infödda
få se röken, gå de till havet, där de för varorna lägga guld,
varpå de begiva sig ifrån varorna. Nu gå karkedonierna
(kartagerna) i land och bese guldet, och om de finna guldets värde gå
upp mot varornas, taga de det och segla hem; men om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
