- Project Runeberg -  Tidsbilder från Göteborg på 1820-talet /
39

(1899) [MARC] Author: Fredrik Åkerblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bland ruinerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag har ofvan antydt, att magistratens makt var stor.
Den berodde delvis af, om jag så må säga, stadens
författning, delvis deraf att särskildt en del af dess medlemmar voro
bättre utrustade än de allra fleste af våra borgare att fatta
hvad som kunde gagna och finna sättet att genomföra hvad
som måste anses allmännyttigt. Det förefaller dock så, som
om dessa stadens styresmän, äfven de, mer än en gång skulle
stått handfallna bland ruinerna, om de icke haft den på samma
gång sangviniske och rådige landshöfdingen att lita till.

*



Göteborgarne ha visst alltid varit mycket lojala
undersåtar, ja afgjordt konungskt sinnade. När i vår stad
orosandarne väckts till lif och visat sig svåra att i hast dämpa,
så har det nästan alltid rört sig om något materielt intresse
— någon enda gång har kanske också ett kyrkligt sådant
framkallat symptomer af sinnesyrsel — och för
gatuoroligheter lågo i början af seklet det höga priset på lifsmedel
eller smugglerihistorier nästan alltid till grund. Äfven under
denna tid, då man från högre ort och särskildt vid
riksdagen ställt sig ganska misstänksam, orättvis och ogin mot
Göteborg under djupt kända ekonomiska hemsökelser, visade
sig göteborgaren nästan alltid såsom en god medborgare.
Äfven nu var han rojalist. Det sades, att det knappast fanns
mer än en kungsfiende i den goda staden: det var en fantast
som hette Wohlfahrt — förnamnet var visst Adolf — och
han var antagligen endast ett revolutionsfår. Man hoppades
och trodde på kung Carl Johan. Hjelten hade slagit den
förskräcklige Napoleon. Han hade förenat Norge med Sverige.
Han hade redan som kronprins starkt intresserat sig för
finansväsendet och landets handelslif. Ja man visste, att han
stått på merkantilisternas sida, när bland Rikets Ständer den
svårt prohibitivistiska och mot stadsnäringarna så fiendtliga
riktningen gjorde sig så skarpt gällande. Hvad kunde man
icke vänta af honom som kung?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 23:49:53 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afgbg1820/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free