Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bland ruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skede hade svårt att ställa så till, att icke hungersnödens
spöke gjorde sitt intåg i staden och for fram bland ruinerna
med sjukdom, förtviflan och kanske död i sitt följe.
Stadens högste förmyndare — samhället behöfde ju
sådana af olika slag och var af naturen omyndigt i många
afseenden — hade härvid en mycket utsträckt
maktfullkomlighet. Man förändrade system för fattigförsörjning. Man
gick så småningom öfver från tiggerifrihet till tiggeriförbud,
från insamling i bössor till mera fasta bidrag och till ett
slags Elberfeldsystem, innan ännu något sådant fans i
Elberfeld, samt till sist dertill, att fattigförsörjningen — med
arbetstvång, der arbetsförmåga fans — uppehölls genom
uttaxering, hvilken stadsinvånare tillsvidare åtogo sig för åren
1821—23 och som bestämdes genom af dem valda
taxeringsmän, men som sedermera öfvergick till att, som så mycket
annat, blifva en af komunalrepresentationens uppgifter, under
det omkostnaderna blefvo stadens.
Men om de maktfullkomlige förmyndarne hade öppna
ögon för ett oregleradt proletariats faror, så hade de också
regulativerna i sin hand. Och dessa bestodo då icke blott
i sådana ordningsföreskrifter, som i vår tid kunna bestämmas
genom samverkan af vissa myndigheter: de sträckte sig till
bestämmelser som i hög grad inskränkte annars i deras
näring frie och priviligierade borgares yrkesutöfning.
Här utgåfvos då, exempelvis, taxor för dem af stadens
borgersmän, som fingo rätt att sälja bröd, öl och dricka,
kött och fläsk, för att icke tala om bränvin. Bestämmelserna
rörande sistnämnda betänkliga njutningsmedel ingingo också
kontrakten med brännerientreprenörerna.
Men jag ville nu här först tala om hvad bröd och kött
voro fastslagne att kosta år 1820.
Ett fint hvetebröd (1½ lod) skulle kosta 6 rst
riksgälds, en kryddlimpa (18 lod) måste säljas för 2 sk. riksgälds
eller 1 sk. 4 rst banco, och ett rågmjölskakebröd (à 11 lod)
fick icke kosta mera än en skilling riksgälds. För slagtarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
